Då podcasten ”Strikk på landet” skulle ha en samstrikk på den norska klassiska Fana koftan bestämde mig för att vara med. Jag har drömt om att sticka en klassisk norsk kofta länge och Fana koftan tillhör favoriterna.
Jag hade två stora koner med ullgarn från Garnudsalg i Danmark som jag köpt för länge sedan för att sticka mig en julkofta i, så dessa tänkte jag nu använda till min Fana kofta.
Som ni ser på bilden är det ett väldigt tunt garn och det är helt stumt, ingen speciellt njutbar stick upplevelse.
Jag ville ändå använda det här garnet till denna koftan för att jag tänkte att den färdiga tröjan skulle bli härlig och tunn att ha inomhus, inte så varm.
Fana koftan finns i många modeller och versioner och jag tittade runt på flera olika mönster innan jag till slut bestämde mig för den klassiska modellen. Mönstret jag använde finns i ett häfte från Sandnes (Tema 15, Klassiker vuxen) som jag faktiskt hade hemma, inköpt för flera år sedan.
Jag har stickat den här koftan ( nästan) helt enligt mönstret denna gång.
Jag har stickat storlek XL på stickor 2,5 mm och 3 mm, jag tror att jag har haft någorlunda riktig stickfasthet.
Eftersom garnet är väldigt speciellt har det varit svårt att avgör hur slutresultatet skulle bli.
Oftast när jag stickar njuter jag att hantera garnet och att se ett vackert resultat medans jag stickar. Det är liksom det som driver mig fram i stickningen, att se hur fint det blir. Inget av detta upplevde jag med det här garnet, jag tvivlade flera gånger under vägen om det här verkligen skulle fungera. Det kändes tunt och stelt och fyllde liksom inte ut mellan maskorna. Ibland är det bara att inte inte fundera så mycket utan bara sticka på, hålla fokus på slutresultatet.
Tröjan stickas i en lång tub, nerifrån och upp, med steek maskor (klipp maskor) mitt fram. Ärmarna stickas för sig, även dom nerifrån och upp, och jag tyckte det var svårt att avgöra när dom var tillräckligt långa eftersom jag inte kunde prova på tröjan.
Jag ville gärna sticka alla delar färdigt och blocka dom innan jag klippte upp för ärmar och mitt fram. Detta är inte enligt mönster, men jag plockade upp och stickade halskant och knappkanterna före blockning och klippning. För mig känns det alltid tryggt att ge ulltrådarna en chans att greppa tag lite i varandra och hjälpa till att inte löpa iväg, innan klippningen.
Jag valde att inte sticka några knapphål på framkanten utan planerade att sy dit tryckknappar i efterhand. Nu blev det inga tryckknappar för jag hittade en hyska bland mina knappar 🙂 Åh så perfekt det blev med den, bara en, som ett smycke, en brosch mitt fram.
Koftan har varit en hat – kärleks historia, men nu när den är klar måste jag säga att jag känner mig väldigt nöjd med den. Jag tycker om att alla klippkanter bäddas in och göms i en stickad kant. Det finns inga lösa trådar som ser skräpiga ut, varken fram eller i ärm kanterna, och tack vare att det är ett så tunt material blir det inte klumpigt.
Trots att jag är nöjd med min Fana kofta i slutänden, kan jag ändå inte säga att den här stick resan varit den trevligaste jag gjort. Men jag vet att jag kommer att få mycket användning för den just för att den är så tunn och inte så väldigt varm. En perfekt inomhus tröja ändå.
Vilken tur att en fortsätter med projekt som en stundvis bara hatar. Slutresultatet är ju fantastiskt fint. Hög igenkänningsfaktor för mig! Jag har nästan stickat färdigt en tröja nu som jag misstänker kan bli för stor i halsringningen, och plötsligt känns det inte roligt att sticka vidare på det sista. Men, jag vet också att det kan bli bra i slutändan så, nu gäller det att bara ”göra” det. Det är ju alltid en härlig känsla att vara helt färdig med ett projekt. Din kofta blev så fin. Spännet är verkligen ”pricken över i”.
Åh tack Ann, jag är så glad att jag bara stickade klart den, trots att jag inte jublade. Resultatet blev ju toppen och jag använder de varje dag nu 🙂 Hoppas du tar tag i din tröja också, det kan vara en blivande favorit /Cia