Idag har det fallit stora snöflingor över mig och hundarna på våran promenad. Jag blir så glad när det snöar och minns när jag var liten, då var det alltid så mycket snö.
Vi barn var alltid ute och lekte, åkte skridskor och skidor och byggde kojor i snövallarna som plogbilen samlat ihop. Jag minns att vi stannade ute tills vi var alldeles djupfrysta och var tvungna att gå in och värma oss. Mamma hade gjort varm choklad och smörgåsar med ost på, jag älskade att doppa smörgåsarna i chokladen så osten smälte.
Mina fötter var så frusna att det sprängde i dom medans de sakta tinade upp, det gjorde så ont att man ville gråta. Ändå är minnet av dessa vintrar, en känsla av att ha fått upplevt något speciellt och fint.
Jag hade sån tur att jag hade möjlighet att komma ut idag, just som det snöade som mest. Jag filmade och tog lite bilder under promenaden, ville försöka föreviga dessa vackra ögonblick. Vet inte om jag lyckades så bra med endast min gamla i phone som kamera 🙂 men bilderna får tala för sig själva.
Jag passade också på att göra en liten film till min kanal ”A slow life in Sweden”. Hoppas ni har det fint och förhoppningsvis får också ni uppleva en stillsam dag/ Cia
Hi CIA, i just read this post on winter. Yes, I remember the same feelings from my childhood. The winter season was so different from the summer and I loved it. But today I always feel cold and when the winter is long, as it is this year I always doubt to see the sun again, feeling the warmth that I need so much. I don’t know what happened in those last 50 years. And it’s getting worse every year. I think, in Sweden it is much colder than in northern Germany where I live. How do you manage not to feel cold. Maybe you wear different clothing? I don’t know what to do against feeling cold all the time. Fortunately the spring will come soon.