Vid varje månads slut gör jag en summering på instagram där jag lägger in 9 bilder av det jag färdigställt under månaden. Så också denna månaden, stora och små projekt, gamla och nya projekt och flera fina saker som jag gett bort i gåvor.
Jag brukar inte skriva så mycket under mina bilder, utan lite lätt sammanfatta det som är på bilden. Det kan kännas lite ytligt ibland och precis lagom ibland.
Denna gången kändes det väldigt svårt att med några få ord dela med mig av min oktober månad, därför ville jag göra ett längre blogginlägg.
Kanske kommer jag att göra det här framöver, där det finns plats att vara lite mer ärlig.
Jag har varit hemma sjukskriven för yrsel och hjärnstress i över en månad. Det har inneburit att jag varit väldigt begränsad med vad jag har kunnat göra. När det var som värst klarade jag inte av att göra frukost, sätta på kaffe och plocka ur diskmaskinen på morgonen. Allting var tvunget att planeras och begränsas, inga extra oplanerade saker fick plats i min dag.
Som vanligt har ju stickningen varit min tillflykt, där finner jag ro att bara vara och inte tänka på flera saker samtidigt. Tack och lov att jag har den 🙂
Allting ser ju alltid bra ut på sociala medier, instagram och youtube, där allt är tillrättalagt och redigerat. Nya fina bilder på fina saker jag stickat… verkligheten är att jag inte kunnat göra så mycket annat än att sitta still och sticka.
När jag spelat in podcast har det fått ta några dagar med filmning, redigering och länkar. Att hushålla med energi och hjärnkapacitet har börjat bli normalt nu, att aldrig kunna planera in flera saker samma dag och att alltid ha en vilodag efter någon aktivitet.
2014 fick jag ett cancerbesked, samtidigt som min sjukdom ”Hashimoto”,( kronisk inflammation i sköldkörteln) blommade ut. Jag har de senaste 5 åren fått lära mig att livet inte är så enkelt som jag alltid trott. Att alltid leva med oron att cancern ska komma tillbaka tar på energin, och min sköldkörtel sjukdom är verkligen en utmaning.
Jag var på återbesök, kontroll för min cancer denna månaden utan anmärkning. Det är alltid en orolig tid inför ett sådant besök och en lättnad efteråt när man vet att det är 6 månader till nästa kontroll. Jag har haft ett återfall 2016 och därför är det ytterligare 2 år innan jag är ”friskförklarad”
En anledning till mitt mående nu är hur jag ligger i min medicinering. Jag äter Levaxin eftersom min (halva) sköldkörtel inte producerar tillräckligt längre. Den andra halvan opererades bort 2014, då dom inte kunde utesluta cancer den gången. Det visade sig på sista besöket att även den kvarvarande halvan är uppsvullen och remiss är skickad till Endo-kirurgin.
Ibland känns det som om det aldrig tar slut… när det ena känns bättre kommer det genast något annat.
Jag har börjat jobba halvtid nu, vilket för mig innebär en natt i veckan!! Det har varit perfekt att ha en veckas återhämtning efter ett nattpass då det verkligen sliter på mig att vara vaken och allert en hel natt. Eftersom vi bara är två personal som jobbar på natten är det viktigt att vi båda är helt fungerande 🙂
Att umgås med mitt barnbarn fyller mig med mycket glädje och jag glömmer bort att hushålla på energin. Jag leker, bär och lyssnar på honom och är närvarande i stunden hela tiden. Nu har vi också lyckan att ha fått ett till litet barnbarn denna månaden och det är en sådan underbar liten gåva. Jag vet att jag får betala ett pris efter att jag tillbringat en dag med barnbarn, men vissa saker är helt enkelt värda att lägga sin energi på.
Nu är jag en person som försöker tänka positivt och hela tiden sträva framåt, mitt huvud är alltid fyllt av nya tankar och idéer. Att förverkliga några av dom och att fortsätta med min podcast och instagram har varit självklart för mig.
Jag har även designat ett mönster på en halvvante som heter Småsten, du hittar det här på min hemsida under ”Mönster” fliken. https://ciasbod.se/?p=2735
Det är ett gratismönster och jag är så glad att så många har stickat dom redan.
Jag försöker verkligen att göra göra roliga saker ibland och inte bli sittandes hemma hela tiden. Vissa saker måste jag välja bort, det har jag lärt mig, även om jag hade tyckt det varit roligt att göra.
I slutet på oktober gjorde vi en resa till Gotland och hälsade på barn med familjer, vilket fyller på mitt måbra konto rejält. Jag måste ju komma ut och vara med i livet även om det kostar efteråt. På resan stickade jag färdigt min sjal som jag påbörjade i april när vi åkte till Gotland förra gången. Jag har valt att kalla den Resesjal eller Travelershawl eftersom den mest är stickad när vi varit på resa. Det är ett eget mönster och min egna hemspunna garner.
Hoppas ni inte tyckte det var tråkigt att höra om mina problem:) Jag lovar att det inte blir så mycket av detta här i fortsättningen. / Cia
